AF
Okej, okej.. Jag måste erkänna.. Åstorp måste ha en av de bästa arbetsförmedlingar i landet... Även om jag INTE håller med honom i att "hotbreven" (se gårdagens inlägg) är så oviktiga att man inte ska bry sig... Hade de varit så oviktiga, så hade de väl inte skickat ut dem? Och han tyckte att jag måste väl ha viktigare saker att lägga energi på..
Lite kul med "vanligt" folk... De tycker att man ska låta bli att reagera på minsta småsak. Min tanke är, att hur ska jag DÅ kunna lära mig något..? Man lär sig generellt genom att observera.. Men ser man inte detaljer, så lär man sig ju inget på djupet.. Varken saker eller människor.
Och vad folk missar när jag "gnäller" över något är, att jag är ÄNNU mer observant när det gäller positiva saker.. Små saker.. Detaljer.. Att klappa en katt, kan göra mig lycklig i flera timmar, medan ett "hotbrev" gör mig upprörd, sen gnäller jag, t.ex genom att skriva om det och sen är jag glad igen... Om man sätter de två i relation till varandra... Borde inte brevet vara en större sak än katten?
Men i gengäld så blir jag inte hysterisk över stora saker som jag ändå inte kan göra något åt.. Sånt som ger andra magsår.
I övrigt har det varit en rätt händelselös dag... Får krupp på mig själv när jag ska göra något. Skulle skriva ett personligt brev och har jag målat upp en bild i huvudet av hur det ska se ut så ger jag mig inte förrän det ser så bra, eller helst bättre ut. Och lite originell vill man ju försöka vara... Hit och dit och klödd och vrål och det tog mig över en timme innan jag kommit så långt att jag var nöjd med placering och utseende av mitt namn... Helt, totalt och fullständigt hopplös.
Efter ett par timmar, la jag det på is och kollade på Jeff Dunhams show istället...
Och var så trött att jag slocknade som ett Liljeholmens
mitt under "Achmed the dead terrorist"s framträdande...
Vaknade 3-4 timmar senare av att telefonen ringde.
De ska spola avloppen här imorgon bitti,
så jag ska lägga ut skydd innan jag lägger mig.. Natti
