.

Känner att jag måste klargöra mitt sista inlägg.
Jag är inte det minsta deppig för att jag saknar B.
Tvärtom..

Det är helt underbart att vara så förälskad att man saknar honom,
istället för att tycka det är skönt att han åker iväg.
(jag har varit i såna förhållanden också)

Och inte bara det..
För att han åker iväg utan mig,
och att jag stannar hemma, utan honom,
gör att förhållandet inte landar lika fort i en vardag,
där vi båda är uttråkade...

Jag kommer dessutom åka iväg nån helg
utan honom, eftersom jag ska vara chaufför till några kompisar.
Och då kommer jag sakna honom lika mycket.

Fick dessutom en kommentar för en vecka sen,
som antydde att jag skulle vara beroende av B.
På tal om mottot på min sida här....
Nope, det är jag FORTFARANDE inte...
Kommer inte bli det heller.
Det innebär inte att jag inte kommer skriva i bloggen,
att jag saknar honom massor och hur förälskad jag är.

För det är jag, och det är helt underbart.

Och jag vet att han inte är beroende av mig heller,
och det är tur, för hade han varit det,
hade jag fått panik och lagt benen på ryggen.
Det vet jag av erfarenhet...

Och det är just detta oberoende,
som gör att jag är så upp över öronen förälskad.

Bättre än så, kan jag inte förklara det...