Ehm..
Alltså....
Tihi
<3
På vilken tur jag har, som har träffat världens underbaraste kille.
Att han lyser upp hela mitt liv,
och gör mig uppriktigt glad.
Så kände jag att jag ville skriva om det här,
men att jag inte ska tråka ut eventuella läsare med det.
Så jag överlåter det som några gånger förr,
åt någon som kan uttrycka det som de flesta andra bara tänker.
Känslor
Var inne hos Hanna och läste om hur hon gråtit ut i Joels famn.
Det fick mig att minnas de gånger, man varit i exakt samma situation.
Man behöver tröst, och den enda människan i världen
som kan trösta en, är precis han som gör att man behöver tröst.
Det fick mig också att fara tillbaka till gårdagen i tankarna.
Inte så avancerat, jag vet..
Men inte mindre betydelsefullt för det.
Igår fick jag precis en sån kram av B, som Hanna skriver om.
En sån som får en att känna sig tryggast i hela världen,
och där hela omvärlden bara försvinner.
Det i sig, är inte så orignellt, utan har hänt förr.
Det som var så speciellt med denna gången,
var att det är första killen någonsin, som har kramat mig så
UTAN att såra mig först. Han bara ÄR så underbar.
Och vet ni vad det gör mig till?
Jo, den lyckligaste kvinnan på denna planeten.
Wow!!
"If this car were any nicer, it would fly"
och sist i filmen, lyfter ju bilen...
Jag kan bara göra om meningen...
If I was any more in love, I would fly.
Seriöst...
Mannen hade inte kunnat vara mer underbar,
om han så hade varit nationellt helgonförklarad.
Senast idag, har han inte bara räddat mitt förstånd,
utan även mitt jobb.
Om jag inte tackar honom tillräckligt,
så är det helt enkelt för att det inte går.
Jag har alltid tänkt att jag har nog varit ond
i ett tidigare liv, och detta livet är mitt straff...
Nu måste jag tänka om.
Well.. NÅT rätt måste jag ha gjort,
eftersom jag har träffat världens,
i särklass, mest underbara man...
OCH jag får vara förälskad i honom...
B-bilder =)
Hos en kompis till honom, som heter Mårten,
dök plötsligt Bs eget nylle upp.
Eftersom Mårten, vad jag vet,
aldrig frågar om det är ok att lägga ut bilder och namn på folk,
så tyckte jag att det var ok, att knycka bilderna, föreställande min pojkvän,
av honom. Jag har ju i.a.f nämnt att det är Mårtens bilder, och inte mina.
Detta var från när vi var på "Blackrace" i Kristianstad
Här är B, hemma i sitt garage, med samma "padda"
Coolt!
När vi hade lagt oss, och han höll om mig,
så kan jag säga att jag var nog en av de lyckligaste människor,
på denna jord. Jag älskar givetvis att bli kramad alltid,
men detta var en riktigt häftig upplevelse...
Det kändes liksom i hela kroppen,
hur mycket jag hade saknat honom.
Eller kanske snarare, att vi har saknat varandra...
Nu ska B på en massa möten, och jag vet
inte riktigt vad jag ska göra.
Fast ikväll, tänker jag kramas extra mycket igen,
för idag är vår 7-månaders-dag =)
^^
gå ut, slänga dem, sätta mig i Bs bil,
köra hem till honom och vänta på att
han ska komma hem.
t0tta happy
Shupp
Det märks att han har varit uppåt i landet, några dagar.
Han pratar mer norrländska än vanligt *skratt*
Det tar några timmar till, innan han kommer hem.
Men det gör inget.. Man ska inte stressa...
Och själv, har jag inte kommit i kläderna än, här hemma.
Jag vill ju gärna vara hemma hos honom, när han kommer hem.
Och hade han kommit inom det närmaste,
hade ju JAG fått stressa *S*
Hepp
Jag är inte det minsta deppig för att jag saknar B.
Tvärtom..
Det är helt underbart att vara så förälskad att man saknar honom,
istället för att tycka det är skönt att han åker iväg.
(jag har varit i såna förhållanden också)
Och inte bara det..
För att han åker iväg utan mig,
och att jag stannar hemma, utan honom,
gör att förhållandet inte landar lika fort i en vardag,
där vi båda är uttråkade...
Jag kommer dessutom åka iväg nån helg
utan honom, eftersom jag ska vara chaufför till några kompisar.
Och då kommer jag sakna honom lika mycket.
Fick dessutom en kommentar för en vecka sen,
som antydde att jag skulle vara beroende av B.
På tal om mottot på min sida här....
Nope, det är jag FORTFARANDE inte...
Kommer inte bli det heller.
Det innebär inte att jag inte kommer skriva i bloggen,
att jag saknar honom massor och hur förälskad jag är.
För det är jag, och det är helt underbart.
Och jag vet att han inte är beroende av mig heller,
och det är tur, för hade han varit det,
hade jag fått panik och lagt benen på ryggen.
Det vet jag av erfarenhet...
Och det är just detta oberoende,
som gör att jag är så upp över öronen förälskad.
Bättre än så, kan jag inte förklara det...
Meeeeeeeeeery onsdag... Öh? *S*
Den där man fick i magen, dagarna innan julafton...
Eller dagarna innan man skulle resa med klassen till Liseberg...
Den där, när man är så nipprig att om det hade funkat,
så hade man sprungit så fort att man hade hamnat i framtiden.
Precis där och då, där man ville vara.
När man smög upp på kvällen innan julafton och klämde på paketen..
Eller när man tyckte föräldrarna var tortyrmästare, för att de
tvunget skulle äta INNAN man fick öppna julklapparna.
Well.. Så känner jag mig nu.
B kommer hem i övermorgon...
Hade det inte varit för att han har tagit med sig sängkläderna,
så hade jag nog legat där och sniffat på hans kudde nu.
Jag t.o.m drömde om honom inatt.
Hahaha, stackare...
Man får hoppas att han tycker lika mycket om mig,
som jag tycker om honom. Annars får han väl panik när han läser detta.
Jaja, jag vet att man behöver egentid och allt det där..
Men just nu skiter jag i det, för jag saknar honom SÅ J-A mycket.
Tja... ?
Problemet är bara att alla hade handlat om en enda sak...
Jag vill ha hem B.
Och det har jag svårt att tro att någon har missat ändå..?
Fast han får komma hem på torsdag..
Då är det vår 7-månaders-dag.
Han ringde innan...
Då stod han på Sveriges absoluta mittpunkt.
Jag förhörde mig noga om att han hade kameran med.
Det hade han.
Det verkade som om han hade haft roligt igår
på klassträffen i.a.f... Det är bra...
Jag är hungrig...
*pip*
Bara tanken på att få SE honom igen, får hjärtat att slå volter.
Han kommer förmodligen stanna ännu längre, än han hade tänkt
från början. Det visade sig att hans mamma, hade åkt till
Holland och inte kommer hem förrän samma dag, som de skulle
kört hem egentligen. Och kör de då, så får ju inte ungarna, träffa farmor.
Så typ nästa fredag, eller nåt, får jag träffa honom igen.
Jaja.. På en hel livstid, är ju inte 1½ vecka så mycket.
(Fast den får gärna ha gått NU *S*)
Mitt hjärta...
La ju ut ett foto på B innan...
Med en näsduk för nyllet.
Jag tog givetvis fler foton, fast utan näsduk...
Vi ville mest se om det skulle bli protester...
Den enda som protesterade, var min mamma.
Men eftersom vi sa att jag skulle lägga ut fotot
om det kom protester, och min mamma faktiskt HAR
protesterat, så var så goda =)
Snurr på hög nivå
Den låg så snällt nere i köket och tjoade,
när jag ringde den efter att han hade kört.
Ska tilläggas att han hade tagit bilnyckeln,
som låg bredvid men missat telefonen *S*
Han kom också på det, men då hade han kört för långt.
För en stund sen ringde han från jobbtelefonen.
Då hade han fått be en gammal bekant till mig,
om numret. Tur att vi har kommit fram till att de jobbar ihop *S*
Samtidigt som jag hade B i min lur,
ringde det i hans lur här hemma.
Jag svarade, och det visade sig vara en,
vars bil B ska laga.
Han undrade när den skulle vara klar och hur det gick
allmänt.
Det innebar att jag hade en person i var öra,
och försökte agera mellanhand, för frågor och svar.
Det hela slutade med att t0tta fick en skrattattack,
vek sig över köksbordet och konstaterade...
"Det här fungerar inte så bra".
De får prata mer, när B och hans telefon
är återförenade =)
5 månader
Vi jobbar båda två imorgon, men liiiite kan man
ju uppmärksamma det i.a.f =)
En bild
Bild på B
med hans MC. En Moto Guzzi.
Vi har åkt runt och tittat på natur,
sjöar, hus, människor, bilar, MC, båtar och solnedgångar.
Man ska ju som bekant aldrig åka hemifrån,
utan kameran, så nu har jag lyckats få till
ett foto med B och hans MC =)
Öhm? Rubrik?
Hehehehe, fick precis en kommentar,
där det stod kort och gott "Din blogg suger verkligen".
Kan ni gissa från vem?
Jo, från "Anonym".. Utan e-mail, utan namn och utan egen blogg.
Någon som är förvånad?
Orka?
-----------------------------------------------------------
Well...
Över till sånt som betyder något. B =)
Som jag har skrivit innan så har vi varit trötta.
Det visade sig att så inte var fallet, från hans sida.
Han var missnöjd.
Varför han inte har sagt något om sakerna tidigare,
kan jag inte förstå, men nu när jag på sista tiden,
inte har vårdat förhållandet, så som jag borde,
så fick han nog, och tog allt på en gång, i ett mail.
En del saker höll jag med om,
en del saker fanns där ingen chans för mig att veta från början.
Och jo, det gjorde ont som f*n och jo jag blev ledsen.
Som Hanna så bra beskrev det:
"Det känns som om blodet fryser till is, och sen spricker."
Men nu i efterhand vet jag att jag behövde en snyting,
och det var precis vad jag fick, i verbal form.
Det känns lite konstigt att skriva saker av denna naturen
i bloggen, men livet är inte bara en dans på rosa, fluffiga moln.
Jag hoppas dessutom att det kommer några bra saker ur det här.
Dels är jag mer medveten än någonsin,
om hur mycket B betyder för mig.
Dels har jag lärt mig att man
absolut inte får slarva med förhållandet.
Och dels hoppas jag att B har lärt sig att
inte samla på saker, utan tala ur skägget.
Oavsett hur förälskad jag är,
och hur mycket han än betyder för mig,
så är jag inte, och kommer aldrig att bli
en tankeläsare.
Nä nu..
Jag diskar lite då och då...
Har lite tvätt att plocka undan, sen imorse...
Håller på att laga lite kaffe.
Har fått undan sen middagen.
Barnen har åkt, och jag har som sagt fått tillbaka mitt nät.
Men jag är UTTRÅKAD!!
Jag gillar inte alls att vara utan B.
Och det som är RIKTIGT skumt...
Jag är hellre utan internet, än utan B.
Sånt är ILLA.. (eller inte, beroende på hur man ser det)
Jaja, nu MÅSTE jag ha internet, eftersom jag får jobben i mail,
men kulhetsfaktorn, menar jag.
Jaja, det är bra att vara ifrån varandra,
och det är bra att få sakna varandra,
men detta är mer än saknad...
Det fattas liksom nåt...
Att kunna gå ut i garaget och bara ge honom en puss,
och sen gå in igen. Eller att när man tittar på TV,
bara kunna kasta sig över och krama.
Det är liksom bara fel att inte kunna göra sånt.
Hmm..
Det är nästan så man misstänker att jag har trillat
riktigt, R I K T I G T hårt.
Och han kommer nog inte hem idag heller...
Ahwell...
Nu ska jag trösta mig med lite kaffe.
