.

Att vi lever i datorernas tidsålder, är ingen tvekan.
Även om människorna om ett par hundra år,
kommer tycka att vi var vansinnigt primitiva.

Anledningen till att jag säger detta,
är min sons uppkommande födelsedag.
Grabben skickade sin önskelista...
I mail...
Med länkar till detaljerade beskrivningar och inköpsställen,
för de sakerna han önskar sig.

Grabben fyller 12 år, och vi pratar minneskort, adaptor,
USB-minne, Bluetooth och pengar på mobilen...

Vad önskade jag mig när jag fyllde 12?
My little pony? (Nej, det har jag aldrig önskat mig,
de var töntiga, men nåt ditåt).

När jag var liten blev vi fascinerade av serier som "V",
Starwars, Bionic Woman och Hulken...
Att de bara kunde göra såna häftiga effekter...
Idag är knappt Matrix coolt.. Sanslöst.

En känsla kom just över mig...
Kollade på filmen med min dotter...

Jag kan vara rätt feg, när det gäller STORA beslut...
Jag kan vara skrämmande spontan, men om jag inte
är 100% säker på att jag klarar av att göra, vad det än är,
så låter jag hellre bli. Jag hatar att misslyckas,
även om jag inte har några problem att acceptera,
när det väl händer.

Och nu kom det över mig... VA FAN!!
Jag har tillverkat, burit på och fött två barn!!!
FINNS det något större?? Alls.. Någonsin...?

Det finns inget jobb, bostad, bil, uppdrag, You name it,
som är större och viktigare än ens barn.

Kan knappt fatta att jag vågade... Och gjorde det.. Frivilligt...

Samtidigt måste jag ifrågasätta...
Kan man verkligen vara vid sina sinnes fulla bruk,
när man tar ett sånt enormt beslut?

Ett beslut om att tillverka ett liv och ha ett så extremt ansvar för det,
under så lång tid...

Det bara slog mig nu...
Som en örfil, mitt i nyllet, eller en religiös upplevelse.

JAG ÄR MAMMA TILL TVÅ PERFEKTA BARN... FAN vad coolt!!!

Idag bestämde jag mig för att observera.
Och objekten för mina observationer är Bs barn.

Att jag tycker att B är i det närmaste perfekt,
lär väl ingen ha missat?

Jag tycker mycket om hans barn också..
MEN!!
Jag har aldrig sett dem behöva lyfta ett finger själv.

Så idag lät jag dem bara vara.
Jag ställde inte fram frukost åt dem.
Jag anser att om man är 12 och 10 år,
så ska man klara att inte bara fixa frukost,
utan även klara få fram det till de övriga två.

Jag är medveten om att det KAN bli kaos...
Jag är även medveten om att det är en sån sak,
som kan få B att undra om jag är en alien och ett psyko.

Jag är också väldigt väl medveten om att det INTE är min plats
att uppfostra hans barn på något sätt.
De har en mamma och en pappa,
och det är de som bestämmer hur barnen ska uppfostras.

Men jag måste veta..
KAN de ta hand om varandra om det behövs?

Utslag och reflektioner om mig som mamma till MINA barn kommer...

Hur faen gick DET till???
Min dotter har inte ens fyllt 9 år
och är redan en fullfjädrad tonårstjej.

Ungen går omkring som en salig ande här hemma,
med kepsen på huvudet och pratar i telefon,
med en tjejkompis.

Och pratar KLÄDER.
Priser, mönster, färger, storlekar, affärer...
Bla bla, skor, bla, "affärsnamn", bla, hjärtan, bla bla...

Jag är ju jäkligt tacksam att hon inte diskuterar killar än...

Ibland undrar jag vem deras pappa har vänstrat med..
*klurar på om vi hade en kvinnlig brevbärare, när hon blev till*

Det är fredag kväll och det märks att man är gammal.
Jag är helt slut.. Ska lägga mig så fort jag har skrivit detta.

Måste nämna en annan sak jag köpte på ÖB.
4 tejprullar, för 10 kronor.. Till dottern.
Hon brukar alltid ta slut på min tejp,
så om jag behöver, finns där aldrig.
Nu sitter hon i tv-rummet och tejpar
som om hennes liv hängde på det.

Nu har vi hämtat B
och jag har fått hem mina kablar.
Men bilderna, får vackert vänta tills imorgon.
Jag orkar helt enkelt inte idag.

Hade inte B jobbat imorgon,
så hade vi nog stannat där inatt.

Nu ska jag sova.
Natt natt

Hemma har vi en hel limpa med bröd.
En fyrkantig variant av Hönökaka.
Hade jag inte kunnat ge en hel del,
för att bara få äta EN enda sån brödskiva?

Vad gör min dotter? Jo, hon kommer..
"Mamma, kan inte du baka scones?"

Man kanske skulle intala ungarna att de har nån konstig
sjukdom som gör att de bara FÅR äta vanligt bröd,
2 ggr i veckan, eller nåt.. Så hade de kanske uppskattat det mer?

Nu kom sonen hem.
Och vad visade det sig?
Jo, ungen hade mycket riktigt micklat med datorn.

Och mycket riktigt, var lösningen att konfigurera om datorn.

Det visste han egentligen om, men eftersom han vägrade erkänna igår
att han hade micklat, så sa jag att då behöver man inte konfigurera nåt heller.

En dator kopplar liksom inte bara bort sig själv från nätet på det viset.

Så nu surfar sonen på internätets vilda vågor igen.

Så på rad nummer 5 har vi alltså Eddie Murphy
(jag måste lägga av med det där)

Nu har barnen åkt till sin pappa.
Fast jag mår lite illa, så det känns rätt bra faktiskt.
Det är sånt illamående man inte blir klok på.
Ska det gå över, eller ska jag bli sjuk?

På plussidan.
Min dotter utnämnde mig till världens bästa mamma idag.
Tänk vad lite hemmalagad ättiksgurka kan göra *S*

Hon sa:
"Vilken tur jag har, som fick dig till mamma" 
Hehehe

Och så tänker jag:
 "Bra min dotter.. Kom ihåg det när du kommit upp i puberteten"

Kan se det framför mig..
En dotter illröd i ansiktet..
Skriker, tårarna sprutar
och man är den värsta häxa som någonsin gått i ett par skor.
Då kommer mamma...         "Lite gurka?"


Hu.. Insikt
Det är en sån sak MIN mamma skulle få för sig att göra.
HA!! Det var väl det jag visste..
Kvinnan KAN inte svära sig fri,
från att ha påverkat mig till att bli den jag är idag..
Även om hon gärna skulle VILJA... Och försöker ibland *skratt*

Hahahaha, såg kommentaren från "08.an"
efter inlägget "Minnet"..

Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Utan vissa personer i mitt liv, hade det varit MYCKET tråkigare.

Och.. Du.. Hmm.. Hahahaha.. Vad drömmen än handlade om.....
 I´m in 


--------------------------------------------------------------------------------------------------

Var och hälsade på mina barn i skolan idag.
Hade informationsmöte med rektorn.
Har aldrig träffat henne innan.
Hon var trevlig... Hon ska sluta...
Givetvis..

Barnens pappa dök inte upp. Han hade viktigare saker för sig.
Trots att mötet var satt till kl 8 på morgonen just för att han skulle hinna.

Aja, fick hälsat på mina barn på lektionerna i.a.f..
Det är alltid kul.

Min son är en j*el på engelska
och min dotter är duktig på att skriva snyggt *stolt mamma*.

Natt natt

/t8

Satt precis och läste på en hemsida.
Kvinnan känner sig gammal.
Hennes barn har precis fyllt 9 och 11 år.

Jag har samma känsla..
Mina barn fyller ju 9 och 12 år.
Och tydligen ÄR man gammal när man är 32 år.

Drog mig till minnes en händelse på PC City för nån månad sen.
Jag och barnen var där och tittade.
Jag skulle kolla på externa brännare, men kunde inte hitta dem.
Såg en som jobbade där och sa "Ursäkta mig"..
Då reser sig kvinnan upp och säger:
"Vad kan jag hjälpa damen med?"
Vad i helv... "_ _ _ _ _"?? ....D A M E N???

Trots att jag var näst intill paralyserad av chocken,
lyckas jag ändå fråga henne var brännarna fanns.

Hon pekade bort mot hyllan där de stod och ursäktade sig med att hon var upptagen.
Jag lullade bort till brännarna och tittade på dem.

Rätt som det är, rusar samma biträde förbi,
tvärnitar när hon ser mig och säger:
"Ja! Just det.. Så.. Vad kan jag hjälpa damen med?"

Jag konstaterade snabbt att människan inte kunde vara vid sina sinnes fulla bruk
och förlät henne, med orden "Kalla mig inte för damen"
Då börjar människan argumentera...                                                    WTF??
"Nähä?? Vad ska jag annars kalla dig? Flickan?"
Jag mumlade fram att "du" fungerar alldeles utmärkt.

När vi körde därifrån låg barnen dubbelvikta i sina säten,
och såg mest ut som "Knattarna" under en skrattattack.
DU ÄR GAMMAL MAMMA!!!!!!!

Vänta bara ungjäv...   En vacker dag, får ni själv barn.

/Gammelt0tta

Har min käre broder på besök...
Han var sugen på kaffe och kaffe har jag hemma *S*
Jaja, det har väl han med, men nu ska vi inte vara petiga..
Sällskap är inte alls fel ibland.

Vi har suttit och filosoferat/yrat (fritt val) hela kvällen
och ett par skratt har det ju lett till...
 
Ett när han berättade vad en av hans töser sagt om hans yrke.

Hans officiella titel är "Support professional agent"
Han sitter alltså och svarar i telefon och hjälper folk
som har problem med, eller frågor om sina DELL-datorer.

Tösen brukar stolt deklarera när någon frågar vad hennes pappa jobbar med...
"Min pappa jobbar som telefonsvarare"

Tredje inlägget på samma dag *skratt*

Satt bara och tänkte på min son..
Han hade av någon anledning, halvpanik för ett par månader sedan.

Han sa:
"Mamma.. Du får aldrig gifta dig med någon som heter Persson i efternamn"...
Jag tittade såklart undrande på min son...
Då fortsätter han..
"Nääääääääää... Jag har kommit på vad mina initialer blir då"
Jag skrattade till.. Min sons och mitt namn, börjar på samma bokstav...
Och så påminde jag honom om att min dåvarande killes efternamn, började på P..
Min son fick STORA ögon..
 "Men mamma" sa han och svalde hårt.. "Jag vill inte heta CP"

Fick hem papper från sonens skola idag..
Alla lärarna hade skrivit hur han sköter sig och utvecklas.
Det får vara hur fjolligt det vill.. Jag fick tårar i ögonen av stolthet.

Citat från syslöjd:
"Du är självständig,
provar dig fram och löser problem
även när det gäller helt nya tekniker som du inte arbetat i förut."

"Motiverad" och "noggrann". MIN son!!! *skratt*

I musik: Aktiv, intresserad och positiv.

I gymnastik: Duktig, imponerande och t.o.m extra beröm.

Det är sånt som verkligen lyfter upp ens dag..
I synnerhet som jag bara sitter vid datorn och fyller i CV efter CV
och håller på att bli avsevärt knäppare än vanligt.

Det måste hända nåt positivt i mitt liv snart..
På arbetsfronten, kärleksfronten eller ekonomin..
Gärna alla, men just nu.. EN av dem i.a.f

För tro mig..
Min hjärna är INTE kul att vara den enda man umgås med i dagar i sträck...
Den är aaaaningen för kreativ, om man får uttrycka det så...

Jaja, jag ska inte klaga.. Det är intressant.. Helt klart... Men det kan bli lite mycket ibland..
Å ena sidan och å andra sidan och å trehundrafemtioelfte sidan..
Ibland känns det som det hade varit lättare att hantera en skolklass med 30 hungriga och trötta ungar.


// S Tolt