.

Jag och mina barn körde ner till Eslöv.
Först körde vi in en snabbis till en gammal klasskamrat
och gullade med hennes gudomligt söta dotter.
När vi var ca 10 år, så fick jag ett foto av min väninna,
föreställande henne som baby.
Hon själv har lyckats göra av med sina foton,
men jag hade det här i tryggt förvar och det fick hon nys om.
Så hon frågade om hon fick låna det och förstora det.
Så vi körde in om med det.

Sen körde vi till min bror.
Det var ett tag sen vi sågs...
1½ år eller nåt.
Det var trevligt att snacka lite skit och dricka kaffe.
Jag har inte varit hemifrån på evigheter,
så det var kul att komma ut lite.

Funderar faktiskt på att julstäda och pynta imorgon.
Har inte brytt mig speciellt de andra åren,
men trots att mina barn ska vara hos sin pappa på julafton
och B jobbar, så känns det ändå kul att få pynta och greja lite.

Funderar på att köpa en bingolott (sänds det fortfarande?)
eller nåt, så man har något att göra på julafton.
Men annars har man ju alltid internet =)

Vi börjar få en hel samling djur här hemma.
Först hade vi fiskarna. Dem har vi fortfarande.

Sen skaffade vi lilla kiseflickan Nikita.
      

För att Nikita inte skulle känna sig ensam,
införskaffades efter ett tag, en äldre och större katthona vid namn Smulan.
   

Sen flyttade dottern in, och hon hade med sig sitt marsvin "Gurkan".
 

Eftersom marsvin är flockdjur,
så var det ju synd om Gurkan att hon skulle bo ensam.
Så dottern började kolla på Blocket efter en liten kompis.
Efter några telefonsamtal, blev det bestämt att vi skulle få hem en unge.
När hon kom, visade det sig att hon hade röd päls.
Vi hade ingen aning om vad vi skulle döpa henne till,
men eftersom Gurkan hette Gurkan,
så dök alla möjliga rotfrukter, frukter och grönsaker upp.
"Moroten", Potatisen", "Tomaten", "Päran"..
Men inget lät speciellt kul.

Den lilla kom i lördags, och när barnen kom hem igår,
så for de in på rummet och tittade på henne.
Eftersom hon inte alls har lika sträv päls som Gurkan,
så sa jag "Känn så mjuk päls hon har" och sonen sa
"så len"... och där var namnet spikat... Lena, heter hon =)


Det tog inte Gurkan så lång tid att lära Lena vem som bestämmer,
vilket innebar att de kom bra överens väldigt fort.
Så redan andra dagen, tyckte Lena 
att undersidan av Gurkan var ett lämpligt gömställe
när dottern tog ut dem ur buren. 
   

Min bror blev farfar igår morse.
Min bror är 39 år.
5 år äldre än mig.

Pappan i detta fallet, min brorson och äldste gudson,
är 5 år och 1 dag, äldre än min son. Alltså 18½ år.
Kan jag förvänta mig att bli farmor om 5 år då?

Helt ärligt.... SÅ gammal känner jag mig inte.
Men teoretiskt, är det ju fullt möjligt.

I övrigt.. Skolan går bra.
Alla är lite off nu efter praktiken,
men det blir väl bättre....
Lagom till jullovet *S*

Dottern var hemma från skolan idag,
och eftersom B skulle iväg och jobba,
så VAB:ade jag faktiskt.

Imorgon har vi egenstudier.
Lärarinnan ligger hemma i konstaterad hysteri-influensa.

Dottern ska till skolan imorgon.
Just nu gör hon och jag hemmagjorde potatisklyftor...
Oslagbart goda.

Jag är en bitter, bitter människa just nu.

Innan skrev jag att jag hade blivit påmind om varför jag tyckte det var kul att jobba med gamla.
Nu på utvärderingen, blev jag påmind om varför jag asbsolut INTE vill jobba med det.

Min handledare var tvungen att erkänna att jag fungerar skitbra med de gamla.
Hon sa att jag hade varit en avlastning för dem, och att jag har fattat hur demensvården går till.
Hon kunde inte heller på något sätt säga att jag inte tar initiativ eller att jag skulle ha gjort något galet.
Hon höll med om att jag frågade om jag behövde veta något, och bad om hjälp, om jag behövde hjälp.

Dessa sakerna ser jag som positiva. Det gör inte hon.
När hon får en elev, vill hon lära ut saker.
Eftersom hon inte kunde hitta så mycket att lära mig,
så tycker hon att jag är en dålig elev.

Eftersom jag inte tog så mycket del i deras privata snack om sjukdomar,
husköp, pojkvänner, relationer och f*n och hans moster,
så är jag oengagerad.

Min handledare har fler års erfarenhet än vad jag har..
Men jag har betydligt BREDARE erfarenhet än vad hon har.
De frågade vad jag har gjort tidigare, när jag började,
men eftersom jag talade om det,
så är jag stöddig och för tuff, för att jobba inom vården,
enligt hennes sätt att se det.

(Fattar inte om meningen var att jag skulle ljuga, eller vad.
Och varför fråga, om man inte vill ha svaret??)

Jag råkade bli förvånad en gång,
när sköterskan kom och sa att jag skulle ta ett blodtryck.
Då reagerade jag på ett sätt som min handledare inte gillade....
Resterande tiden, fick jag höra att jag var negativ, bara för det.

Och detta kom från samma människa som försökte övertyga mig om att
det minsann inte är lönt för mig att söka vidare,
för jag har nog ingen chans att komma in ändå.
(Vem är den negativa?)

Hon ifrågasatte dessutom vid ett par tillfällen, vad 17 jag hade på utbildningen att göra,
om jag ändå inte tänkte jobba som usk, utan plugga vidare sen.
(Vem var negativ, sa vi??)

På den delen av bedömningen där hon skulle skriva på frihand,
(hon hade fått lov att låta bli också, om hon hade velat)
stod där inte ETT enda positivt ord.

Sen stod där en sak till som dessutom är lögn,
men just nu är jag för arg för att ens ta upp det.

Och det är det jag har sagt hela tiden...
Jag kan inte jobba i såna grupper,
för mina arbetskamrater vill att jag ska vara där för DERAS skull.
Det räcker inte att man samarbetar och fungerar bra med resterande personal,
när det gäller patientvård och annat som rör jobbet. Nejdå..
Man måste dessutom leka amatörpsykolog
(hände en kväll när min handledare inte var närvarande)
till personalen och ta del av deras intimaste delar av livet.
Och jag har bara en sak att säga om det

JAG SKITER I DITT PRIVATLIV!!!! DET ÄR INTE DÄRFÖR JAG JOBBAR!!!
JAG ÄR DÄR FÖR PATIENTERNA!!! INTE FÖR DIG!!!
Och SKULLE jag sen få en bra vän, där vi ömsesidigt känner
att vi vill dela privata detaljer, så är det väl kul, men DÄR GÅR GRÄNSEN!!!

BAH!! GAH!!! FHHHRRRRUUUUHHHHHHHSSSSSSSSSSS!!!!!!!!!!!!! CHA!! GAH!!!

Idag fyller B år. 42 stycken.
Grattis!!