.

Har sovit nästan hela dagen idag.
Somnade igen vid 7.30 och jag kommer inte vara vaken länge till.
Väntar mest på att hockeyn ska bli klar,
så jag får veta om grabben kommer hem idag, eller hur han gör.
Kan ju vara rätt bra att öppna porten åt honom i så fall.

Min mage är inte bra. Jag mår kass och då slarvar jag med maten.
Då blir magen ilsken och säger ifrån genom att må pyton.
Mår man pyton, vill man inte gärna vara vaken.

Bilen ska besiktigas den 4:e i.a.f, fick jag reda på ikväll.
Och ungarna fixar sig på fredag, så det behöver jag inte oroa mig för.

Hahahahahaha Vad var det jag sa??
Min mamma KUNDE inte låta bli att läsa resten
av förra inlägget också... Eller att lämna en kommentar...


Satt och lyssnade på en intervju med Leonard Cohen.
För dem som inte vet vem han är, men kollar på
Cityakuten, Scrubs, House eller The OC (och säkert en hel drös serier till)
så är det han som har skrivit låten "Hallelujah"
som de envisas med att spela i alla serier när det ska vara sorgligt.

Han sa något intressant på tal om att skriva.
Det viktiga för en bra författare är inte att den har något att säga..
Det är viljan att säga något, som måste finnas.

Och han har ytterligare en poäng när han säger att ingen skriver
ju egentligen något nytt. Det mesta är sagt redan.
Det man skriver om, är ens personliga vinkel och syn på saken.

Han sjunger som en kratta, men det är bara att konstatera...
Karln är ett geni... Inte så mycket för hans texter, för de suger
rätt bra de också, utan för att när man hör hans låtar så KÄNNER
man det han vill förmedla. Utan att ens lyssna på texten.

Det finns även en annan klok människa (har ingen aning om vem)
som på tal om detta ämet har sagt något i stil med
att när du försvinner,
så finns det ingen som kommer ihåg vad du har sagt,
utan det folk kommer ihåg, är hur du fick dem att känna sig.

Just "Hallelujah" ger ju verkligen en speciell känsla...
Om inget annat, så förstår man det på hur många människor
som har gjort en cover på den. Massor...

Så jag tar väl och gör en djupanalys i drömmarnas värld igen.

Natti/ Ms S Leepy