.

Härom dagen, fick jag ett hjärndött citat slängt i ansiktet.
Nåja, det var över nätet men ändå.
Folk verkar tro att bara för att man upprepar en sak
ofta nog, så blir det sant....

Och även om man VET att det inte är sant,
så kan man liksom inte försvara sig,
när det används mot en...
För man får liksom känslan av att eftersom så många sagt det förr,
så måste det ju stämma.

Citatet i detta fallet var "Det är aldrig ens fel, att två träter".

Men fint.. Om vi analyserar ett par händelser. (Det är ju ALDRIG ens fel.)

För några dagar sedan hände en mycket uppmärksammad sak
i Landskrona.
Ett äldre par satt i en bil och en annan bil, stod tydligen ivägen.
Den äldre mannen tutade, varpå föraren till den andra bilen
for ut, drog ut den äldre mannen och började misshandla honom.
Den äldre mannens fru, gick ur och skulle gå imellan...
Vilket ledde till att den hetlevrade mannen i bil 2, slog ihjäl henne.

Eligt citatet "Det är aldrig ens fel, att två räter."
Skulle alltså den gamla damen få skylla sig själv.
Hon var ju medskyldig.
Hon skulle suttit kvar i bilen och inte försökt skydda sin man.

Exampel nummer två.
Jag var på ett disco i skolan, när jag var tonåring.
Jag kände att någon knackade mig på axeln,
vände mig och kollade, såg ett bekant ansikte, hälsade
och sen vände jag mig om och fortsatte dansa.

Då känner jag en knack till.
När jag vänder mig om igen, så säger tjejen något.
Sen *pang*. Hon och en kompis till henne, börjar slå och sparka.

Vari min skuld, ligger i detta fallet,
har jag aldrig kommit på, men det kan säkert nåt citat-geni förklara.
Dagen efter polisanmälde jag det,
vilket ledde till att samma tjejer flög på mig en gång till,
och denna gången så pass att jag tuppade av.
De skulle även döda mig om jag inte tog tillbaka
polisanmälan och brände upp min keps.

I vilket fall...
Min skuld skulle vara att jag polisanmälde då eller?

Ett annat exempel, som gick runt på Facebook för ett tag sen är:
"Jag älskar min man villkorslöst."
Ok? Är det detsamma som att du är helt utan självbevarelsedrift, eller?

Om du kommer hem en dag, och när du kommer innan för dörren,
får du en knytnäve mitt i nyllet.
När du ligger där på golvet, med din blödande näsa,
så tänker du bara hur mycket du älskar din man
och att du ju inte kan bli arg
(Dels älskar du ju honom villkorslöst,
och dels blir det ju ditt fel, om du blir arg,
för det är ju aldrig ens fel att två träter.)

Fortsättningsvis kan du inte lämna honom
för då är det inte villkorslöst, och det är ju ditt fel...

Blir så trött...