.

För en gångs skull, följde jag mitt eget råd.
Jag gick in och sa som det var.

Feber. Blä. t0tta hem. Ugh.

08:an  lät mig gå hem.

Efter en STOR kram av B och lite lunch,
gick jag och la mig under dubbla täcken.

Vaknade ett antal ggr av kramp i foten, och nu har jag huvudvärk.
08:an sa för ca ett år sen, nåt om vitaminbrist om man har kramp.
Då började jag ta vitamintabletter och det hjälpte.
Så nu har jag knyckt en tablett från B.
Måste hem och hämta hans bil sen,
så jag får väl stoppa på mig en burk, hemma.

Nu dricker jag kaffe i.a.f.. Bör hjälpa mot huvudvärken,
även om den inte beror på koffeinbrist.

Duktiga jag, lyckades glömma mobilen i jackfickan också,
så den hänger i skåpet. Aja, det är aldrig någon  som ringer mig ändå,
så förutom att den fungerar som väckarklocka, så använder jag den inte.

Måste erkänna att jag var lite nervös för att råka träffa mitt ex,
där också. Vi träffades där och jobbade ihop i 9 månader,
innan vi blev tillsammans.

Men det var bara 08:an och en till som visste om det,
i övrigt var det hemligt. Vi blev tillsammans nångång i Maj-Juni i fjol
och en dag i November, så slutade vi bara prata med varandra.
(Så nej, jag var faktiskt inte singel när jag började skriva i bloggen)

Vi har inte pratat med varandra en enda gång, sen 5 Nov,
vi har inte gjort slut och jag har fortfarande saker hos honom.

Vi blev inte ovänner, eller nåt...
Och jag tycker absolut inte illa om honom.
Vi kände nog bara båda att vi inte passade ihop.

Och nu när jag har träffat B, så märker jag en STOR skillnad.
Jag vill inte leva utan B, så enkelt är det.

Jag är inte en som slänger ur mig frasen "Jag älskar dig"
om jag inte VET att det är så..

Och det vet man inte förrän man har tagit sig igenom
förälskelsestadiet (enligt mitt sätt att se det),
och det kan ta år.
MEN.. "Kär"-stadiet, passerade jag rätt omgående,
och förälskad, är jag så hela jag... tja.. 

Nog för att jag var kär i exet, och kunde sakna honom lite ibland,
men längre än så sträckte det sig inte..
Inte från hans sida heller.
Och både han och jag visste nog från dag ett, att det skulle
krävas mycket mer av oss om vi skulle hålla ihop,
än vad någon av oss var beredd att ge.

Så jo, det kommer kännas skitkonstigt att se honom där.

Japp, jag vet att det är diet som gäller, men dels är det synd om mig,
och dels skulle jag kunna seriöst misshandla någon för en