.

Idag har jag skrattat så jag grät.

En av undervisningsmetoderna i skolan är "PBL".
Det betyder "ProblemBaserat Lärande".

Det innebär att vi är en grupp på 8 personer som får en illustration,
bestående av text och/eller bild, som vi sen ska ställa frågor till.
Då har vi en person, som skriver upp frågorna på tavlan,
och en som skriver det på papper.
Alla ska ställa så många frågor, de bara kan komma på.
Sen kopierar man upp det, så alla får ett ex.

I nästa steg, arbetar man enskilt och alla i gruppen,
ska hitta svar på alla frågorna.
Man ska arbeta individuellt och man får inte diskutera vad man hittat.
Varken med de andra i gruppen, eller med de andra grupperna.

Däremot SKA man ge tips på VAR man kan hitta ett svar, om någon sitter fast.
Och man måste alltid formulera alla svaren, med sina egna ord.

Det är alltså ingen tävling, utan tanken är att man ska lära sig från alla andra.

I sisa steget, sätter sig hela gruppen,
med sin handledare och under 1½ timme, ska man förmedla så
mycket som möjligt av det man kommit fram till,
samtidigt som man lyssnar och lär så mycket av de andra,
man bara kan.

Det är kul, det är lärorikt, det är intressant och det får en att skratta
så mycket att man får ont i magen och tårar i ögonen.

I.a.f om man är i vår grupp.

Man hinner inte säga en bråkdel av allt man skulle vilja,
men så ska det vara,
för det är samtidigt en väldigt bra övning i respekt och tålamod.

ALLA skolor skulle använda sig av PBL i.a.f NÅGON gång.