.

B följde med mig igår.
Så nu har han träffat min bror,
mina två brorsdöttrar, min f.d svägerska,
hennes två systrar, varav en med dotter,
exsvägerskans mamma och styvpappa, med son.

Det var visningen hos brorsbarnens mormor,
jag klantade till.

Exsvägerskan som läser min blogg,
tyckte det var trevligt att få ett ansikte på B, äntligen *skratt*

Och jag fick en liten insikt i min framtid.
Alla vet ju att när man har varit tillsammans ett tag,
så träder vardagen in.
Har man fel, eller inte tillräckligt starka känslor
för varandra då, så tar det slut.

Igår när jag satt i svägerskans kök och hade B mitt emot mig,
så kom det över mig... Vetskapen om att om 20 år,
eller 30.. Så kommer det fortfarande hända att jag vaknar upp en morgon,
tittar på honom och bara är lycklig för att han finns.
Lycklig och kär, med 30 000 fjärillar i magen och sängen svävar på
fluffiga, rosa moln.

Jag har varit med om en del gånger att rädslan
har funnits att man ska vakna upp med sin partner,
årtionde ut och årtionde in och aldrig känna sig
nyförälskad eller kär. Och den rädslan kommer när man
VET att man inte har rätt känlor för sin partner,
men stannar kvar ändå av olika anledningar.
Man förnekar för sig själv att det är fel.

Ja, jag vet också att vad som helst kan hända med ett förhållande,
men det känns ÄNDÅ som jag äntligen har hittat precis,
exakt den killen som är rätt för mig.

Satingen vilken häftig känsla det är.


Har låten "Lollipop" med Mika i huvudet...
"Suck to hard on Your lollipop, oh love´s gonna get You down"

Hade denna siten varit barnspärrad, hade jag spunnit vidare på det där...
But it aint =)