.

Hade egentligen tänkt lägga ner akvariumet helt.
För ett tag sen, stannade ena pumpen utan att jag märkte det och
min kvarvarande Flying fox dog, så jag hade bara en kubotaibotia
och min stora gibbiceps kvar. Och då kändes det inte mycket lönt.

Men så gick andra lysröret sönder också,
det första gick sönder för ett tag sen,
och när jag var och köpte nya lysrör,
så fick lusten fart igen. En liten botia till fick följa med hem.

Sen åkte jag och ungarna iväg och köpte 2 vita mollys med svarta prickar,
3 gubbypojkar, men en var död när vi skulle hälla i dem i karet
och 5 neontetra.

Men de här mollysarna var knasiga.
När jag matade dem i måndags så såg jag att den ena inte åt.
Så jag stannade upp och kollade på den en bra stund för att se om den skulle börja äta.
Medan jag studerade den, såg jag att denandra mollyn såg gravid ut,
så jag började fundera på om det inte var läge
att köpa ett yngelkar.

Och gissa vad jag mer såg efter en stund....
Ett molly-yngel... Bara sådär.


Så vi letade fram ett av de galma 21-liters-karen
och efter en massa putsande, fejande, tvättande, kontrollerande och grejande,
så blev det uppstartat och de tre fiskarna fick bya hem.

Till kattens stora grädje.



Men säg den lycka som varar.
Nu när jag vaknade, så var matvägrande mollyn död.

Så efter frukost, ska jag ta fram håven och gå på fisketur.

Jag och dottern satt och tittade på en film,
när jag såg katten komma ut från sonens rum.
Hela katten var liksom rak, från nos till svans,
så när sonen sa hennes namn och kom ut och frågade efter henne,
så tänkte jag att hon hade hittat på nåt hyss.

Och det kan man väl lugnt säga...

"Jag tror hon har tagit hamstern" säger sonen.
Jag och dottern flyger upp ur soffan.
Det enda jag fick ur mig var "Va??!!?? Hur??"

Han hade ställt buren på sängen, för han skulle ge hamstern mat.
Sen hade han kommit på nåt och gått iväg från buren
och lämnat den öppen.

Så katten hade hoppat upp på sängen, dykt ner i buren,
knyckt hamstern och pipit iväg med henne.

Vi började leta efter katten och kalla på henne,
sen hörde jag min dotter göra lockrop där uppe.
Jag tyckte det var konstigt att dottern hunnit upp för trappan utan att jag sett henne,
men eftersom hon var där så vände jag.

Men sen vände jag tillbaka och gick upp.
Det var inte dottern...
Det var en livrädd liten dvärghamster som satt ihopakurad i hörnet och skrek.
Stackars liten.
Men jag tog katten i nackskinnet och höll henne,
så dottern kunde komma upp och ta hamstern.
Den lilla stackaren skrek och hoppade när dottern skulle ta henne,
men det gick ändå.

När hon kom tillbaka in i buren, gick hon runt ett varv och sen upp i sitt hjul,
och började springa på som vanligt.
Sen tvättade hon sig och åt lite.

Vi köpte katten från början,
för att hon skulle jaga möss,
men idag var vi VÄLDIGT tacksamma för att hon bara leker med
dem och inte skadar dem mer än att de blir skrämda.

Inte ett märke var där på hamstern.
Precis som en stackars liten mus,
katten fick tag på i somras.
Fick fånga den lille stackaren och släppa ut den.

Nu efteråt är jag ju väldigt glad för att kattafan inte släppte
hamstern närmre hålet i golvet, där mössen kommer in, än hon gjorde,
Hade hamstern stuckit ner där, hade vi aldrig fått tag i henne igen.

Hoppas sonen har lärt sig att aldrig lämna buren öppen...

För övrigt, så har min nästäppa släppt,
men istället har jag börjat få ont i örat.
Kul nästan jämt.

Katt, modell Avslappnad hamsternappare.

Vi börjar få en hel samling djur här hemma.
Först hade vi fiskarna. Dem har vi fortfarande.

Sen skaffade vi lilla kiseflickan Nikita.
      

För att Nikita inte skulle känna sig ensam,
införskaffades efter ett tag, en äldre och större katthona vid namn Smulan.
   

Sen flyttade dottern in, och hon hade med sig sitt marsvin "Gurkan".
 

Eftersom marsvin är flockdjur,
så var det ju synd om Gurkan att hon skulle bo ensam.
Så dottern började kolla på Blocket efter en liten kompis.
Efter några telefonsamtal, blev det bestämt att vi skulle få hem en unge.
När hon kom, visade det sig att hon hade röd päls.
Vi hade ingen aning om vad vi skulle döpa henne till,
men eftersom Gurkan hette Gurkan,
så dök alla möjliga rotfrukter, frukter och grönsaker upp.
"Moroten", Potatisen", "Tomaten", "Päran"..
Men inget lät speciellt kul.

Den lilla kom i lördags, och när barnen kom hem igår,
så for de in på rummet och tittade på henne.
Eftersom hon inte alls har lika sträv päls som Gurkan,
så sa jag "Känn så mjuk päls hon har" och sonen sa
"så len"... och där var namnet spikat... Lena, heter hon =)


Det tog inte Gurkan så lång tid att lära Lena vem som bestämmer,
vilket innebar att de kom bra överens väldigt fort.
Så redan andra dagen, tyckte Lena 
att undersidan av Gurkan var ett lämpligt gömställe
när dottern tog ut dem ur buren. 
   

Fiskarna som har stått ute i andra byggnaden,
sen vi flyttade hit, har fått flytta in nu.

Efter 5 dagar eller nåt,
så han kattrackarn fortfarande inte fattat,
att hon inte kommer komma åt fiskarna...
De ser ju SÅ goda ut.

Får hoppas att hon lär sig NÅN gång.

Den "lilla" Gibbicepsen var död tyvärr,
men den stora fanns kvar.
Satt och tittade på honom nu och funderade på hur stor han är egentligen.
(Har inte fått "honom" könsbestämd.)
Så nu när han satt på framrutan, passade jag på att mäta.
ca 32 cm lång och 7 cm bred över det bredaste huvud-partiet.

Det kan man tycka är rätt stort....
Tills man tänker på att de kan bli ca 45 cm långa....

Skrev ett SMS till Nikitas förra ägare idag.
Med en förfrågan om stamtavla.
Nikita löper så ofta att om vi inte avlar på henne,
så får vi kastrera henne.
Och att avla på henne, utan stamtavla, är bara meningslöst,
eftersom ingen släpper till en äkta skogishane utan.
Och blandraser, är inte intressant.

Jag har sagt till B hela tiden,
att Nikita behöver en katt-kompis,
och i förrigår hittade han en annan skogishona på Blocket.
En mycket vacker, grå kattflicka på 2,5 år.
Jag mailade på henne och ägaren mailade tillbaka,
att han skulle ringa igår efter jobbet.

Han ringde och efter 2 timmars samtal, berättade han att han egentligen bara
ringde för att säga att han kunde ringa idag istället *skratt*

Så såvida han inte ångrar sig,
så kommer vi få en ny familjemedlem vid namn "Smulan"
den 19:e Augusti.

Katten blev på lekhumör igen och jag tog fram kameran...

Upp...



Va?

Micropaus för posering..

Boll på snöre är kul..
 
Tss....Jag är en skogskatt. Jag trillar inte ner.


Inbyggd hårborste?Hmm.. Kan de va nåd? 
Sängen är bättre... 



Upp igen...

Fast den ÄR ju rätt kul den där musen

Ju... Wiiii vad den far omkring...

Eftersom två stycken har frågat vad ancistrus är för något
så kommer här två bilder, knyckta från nätet.

Såhär ser honan ut
 

Mina ancistrusmalar, fick ju bebisar för nån månad sen.
Av den kullen, var det tre stycken som överlevde.
Sen fick de en kull till, och än så länge, verkar alla ha klarat sig.
För ett par veckor sen, fick de lite nytt vatten..

Öhö... Nu samsas tre kullar i karet.
Börjar bli dags att flytta över de tre största till det stora karet.
Funderar på att flytta över föräldrarna också,
så det inte blir fler bebisar.

Eller flytta över den bruna honan och köpa
och sätta in en guldhona, till hanen.. Han är ju guldig.
Tyvärr blir alla bebisarna bruna, efter mamman.

Kan säga att de äter ENORMA mängder algkex.
Vet inte riktigt hur man ska kunna öka algväxten.
Har redan stoppat i en hel del växter.

Min stora mal låg blickstilla på botten.
Den rörde bokstavligt talat, inte en fena.
Jag fick lite panik och gjorde delvattenbyte och släppte ner mat. Nada...
Tog en pinne och stack ner och petade på den. Nada...
Lyfte lite på den och petade rätt hårt.. Nada....

Fjollig som jag är, lät jag döingen ligga kvar...
Kunde liksom inte riktigt komma till sans med att den var död.
Den har legat där, helt orörlig i 4 dagar.
Jag har mått rätt kass... Hur kul är det att ha dödat sin stolthet?
Har väl mest byggt upp mod till att plocka upp den.
Den är ju ändå ca 2 decimeter lång.
Det är ju ingen man spolar ner i toaletten direkt.

Nu när jag skulle gå tillbaka till TV:n
efter pausen i House, så har fiskfan FLYTTAT sig.
Den är inte ALLS död....

Vette faen om den låg i koma eller nåt.

Öhm.. Nu har den lagt sig likadant och på exakt samma ställe igen.
Den bor nog där...
Fast det är klart..
Nu KAN den ju ligga helt stilla, flera dagar i sträck,
utan  att små godissugna kräftor, ska börja kalasa på fenorna.

Hehe.. Detta måste vara första gången i mitt liv,
som jag skulle vilja pussa på en fisk.. Eeeewwwww =)

Det här med bebisarna..... Ska förklara.
Fick reda på att de nog behövs *S*

Ancistrus... Sugmal.

Jag har försökt odla på de där jävla fiskarna ett bra tag nu..

Först köpte jag ett gäng, både bruna och gula (guldancistrus)
Satte ett par bruna i ett kar och alla de gula i ett.
Den bruna hanen dog..
Det gjorde även alla de nyinköpta gula.
Så det fanns bara den gamle hanen kvar.

Så till sist satte jag ihop den kvarvarande bruna honan,
med den gula hanen.
Köpte en grotta till dem, hällde på kallt vatten och bara gjorde allt,
efter konstens alla regler.
Men inte fan, började de tillverka några bebisar..
Inte vad jag kunde se i.a.f...

Idag när jag satt vid datorn,
så la jag mig ner baklänges i sängen och råkade luta huduvet bakåt.
Och såg bebisar...

Eftersom jag är bloggskadad, så var inte min första reaktion,
att kasta mig över karet och titta.. Nänä..
Utan det var att  kasta mig över datorn och skriva ner det i bloggen,
snabbt som fan, för att dela med mig.
SEN kastade jag mig över karet för att titta..
Därför blev det som det blev..

Fast jag misstänker att om Mr Joel hade läst ALLA
gårdagens inlägg, så hade han fattat detta ändå.

Då ska vi se om vi kan få till en normal natts sömn här.
Sånär som på ca en timme vid femtiden,
så har jag lyckats hålla mig vaken hela dagen.
Om det sen har lett till att jag är övertrött
eller att jag somnar som ett spädbarn, det lär ju visa sig rätt snart.

Förutom promenaden jag tog,
så fick jag faktiskt gjort en annan sak idag.

Tydligen om man vill ha ancistrusbebisar,
ska man göra ett delvattenbyte
och ersätta det gamla vattnet med KALLT vatten.
Tydligen är det något som triggar deras fortplantningsinstinkt.

Och några som definitivt inte behöver triggas, är kräftorna.
Var där inne och tittade idag..
Hela karet kryllar av små kräftbebisar på ca 3 mm... Helt underbara.

Och när jag ändå är inne på ämnet.
Det ser ut som om min ena Siamesiska algätare också simmar i väntans tider.
Men jag har ju lärt mig av mina misstag.
Man flyttar inte en gravid hona.

Synd bara att de bor i det stora karet,
för OM där kommer några bebisar, så lär de bli fiskmat omgående.
Enda trösten är att jag kommer aldrig hinna se dem,
och därmed aldrig få bekräftat att där faktiskt har varit bebisar.

Men det suger lite att inte kunna föreviga nånting.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen.
Jag MÅSTE ha en kamera.

Nu ska jag göra ett försök att ta mig in i drömmarnas värld.
Natti (hoppas jag)

/ Ms A Wake

Har städat en aning bland akvariumen idag.
Tänkte att jag måste göra NÅGOT nyttigt.

Flyttade över botiorna till 54-liters-karet för ett tag sen..
Men har inte sett någon av dem på evigheter, så jag tog för givet att de var döda.
Så för ett par dagar sen, tog jag bort doppvärmaren.
Tyckte inte den behövde stå där och ta ström.
När jag lyfte på stenen idag för jag skulle tömma karet,
visade det sig att en av botiorna fortfarande levde.
Så han fick flytta hem till stora karet igen.
Synd att flickan dog bara.

Upptäckte igår att den sista av baby-guldancistrusarna
(hehe, blir väl snyggt när man ska sätta svensk böjning på utländska ord)
jag köpte var död också..
Förstår inte varför de är så mycket känsligare än vanliga ancistrus.
Så jag bestämde mig för att tigerbarben fick flytta över i det stora karet också.
Så imorgon, ska ancistrusflickan som bor i köket,
få flytta in till guldancistrushanen.. Vem vet.. Man kanske kan få bebisar ändå på dem =)

På tal om bebisar... Kollade i det lilla kräftkaret. Har haft en massa strul med belysning,
pumpar och syresättning i det, så jag hade nästan väntat mig att allt skulle vara dött där.
Men nähädå.. När jag satte i nya lampor, upptäckte jag att där fötts två nya kullar...
Idag när jag gjorde iordning där ordentligt, såg jag dessutom att MINST tre honor
springer omkring och slungar ägg med bakbenen.. Jösses.. Medan det andra
där allt fungerar, både belysning, pump och syresättning, nästan har självdött.
Nåja, man kan inte vara säker.. De är skrämmande duktiga på att gräva ut stora hålor
under stenarna, så där kan mycket väl vara ett par hundra där under.

Det här med mina kräftor är lite märkligt. De ser ut såhär.

Procambarus Cambariidae

Men den översta sorten är tydligen inte fiskätare och det är mina *förvirrad*

Men när vi ändå är inne på ämnet
så måste jag ju bara visa ett par andra sorter också *vill ha*

Cherax Lorentzi

                                 Procambarus Pictus

Cambarus Diogenes                                      

Så nu är 54-liters-karet tömt och nerplockat och imorgon åker de två i köket också.
Ett av dem står ju redan tomt och i det andra bor bara ancistrusflickan.
Finns ingen större anledning att köra 7 kar
när man inte har hyresgäster till dem ändå.

Tänkte att jag skulle flytta en av mina garderober och göra typ ett förråd bakom..
Måste få lite PLATS.. Jobbar man eller är sysselsatt
så spelar det inte så stor roll.. Men går man bara hemma
så kan man inte ha en massa saker överallt.





Hahaha, skrattar fortfarande när jag läser 08.ans sista kommentar.
Nej, jag passar nog inte som kille..

Vette fasiken VAD jag passar som.. Hahahaha..

Men jag har en bild i huvudet av en t0tta på 80 år, som sitter
någonstans på landet, på altanen till ett hus.. I gungstol.
Sådär som man ser gamla människor i amerikanska filmer.
Med en hagelbössa bredvid gungstolen.
Ruggigt folkilsken, med 80 katter på, framför,
bakom och överallt runt mig och bara njuter av värmen.

Wow.. Så vansinnigt ointressant jag är idag *skratt*
Skrämmande. Hahaha
Ciao

/Ms B Oring

Har inte hänt ett smack idag...
Har som vanligt skickat jobbansökan.
Passade på att söka på DHL internationellt också. Lite i.a.f
Höll mig till engelsktalande länder.. Rätt bra om man kan göra sig förstådd.

Min Denisonbarb har fått hjärnsläpp.. Och gör skäl för smeknamnet
"Torpedbarb".. Världens fredligaste fisk i vanliga fall.








På tal om Barber..
I fjol när min dotter fyllde år, så kom exet med 10 st albino-tiger-barber
som hon fick i present av honom. Hon tittade på dem och undrade vad de var.
Exet svarade att det är tigerbarber.
Då satte dottern näsan i vädret och sa
"Ah!! Tiger-rabarber" och fortsatte iväg på annat håll som bara barn kan göra.
Och lämnade sin mamma full i skratt. Exet tyckte inte det var lika kul *skratt*

                                                Albino tigerbarb