.

Satt och kollade på nätet.
Sprang över en gammal klasskamrat.
Hon hade lagt ut ett foto på sig och sina arbetskamrater.
Där var fem kvinnor.
Hon var INTE den yngsta... 
Den yngsta var i 20-års-åldern.
Nej, hon var den där halvgamla, vuxna, som man kommer ihåg
sen man själv var 20 år...
Hon som var halvgammal, när man började jobba.

Det betyder att jag också är den där halvgamla, vuxna tanten.

Var är min käpp?

Jag har en "åkomma" som kan vara jäkligt jobbig.
Jag är  "ansiktsdyslektiker"...

Och ja, det är precis så knäppt som det låter.
Jag känner inte igen människor.
Ibland inte ens människor som jag BORDE känna igen.
Sen jag blev utbränd för några år sen,
så har jag sjukt svårt för att känna igen nya ansikten.

Gamla ansikten, känner jag däremot igen.
Alltså ansikten på människor som jag lärde känna innan jag blev sjuk.
Det skumma där, är att jag ser inte förändringarna.
I mina ögon, ser folk EXAKT likadana ut som för 20-30 år sen.

Jag har två strålande exempel.

Jag stod och demade på Lidl härom veckan.
Då kommer Bs kompis gående i affären.
Jag har träffat honom massor med gånger,
pratat med honom, han har käkat middag hos oss
och jag chattar med honom ibland.

Jag var inte säker på om det var han.
Kroppen, stilen och kläderna, kände jag igen väl,
men ansiktet kunde jag inte avgöra om det tillhörde
Bs kompis eller inte. Inte förrän han kom så pass nära
vi hälsade på varandra, var jag säker på att det var han.

Ex. #2
Jag stod och demade på CityGross...
Tittar upp lite snabbt och ser en man,
som står med huvudet ner och tittar på det jag bjuder på.
Jag ubrister "RICKARD!!!"
Mannen tittar på mig, om om ja var en alien och jag skrattar till
och säger "Hmm.. Du känner inte igen mig va?"
Han ser mest generad ut och skakar på huvudet...
"Nädu.. INGEN aning??"

Jag talar om för honom att första gången vi träffades,
var för strax över 19 år sen...
Han ser fortfarande ut som ett levande frågetecken.

Sen talar jag om för honom att sista gången vi sågs,
var under helt andra omständigheter och det är snart
15 år sen.

Han ser fortfarande ut som om han står och pratar med en galning.
Och han ser EXAKT ut som för 15 år sen,
vilket jag talar om för honom.

Sen plågar jag inte honom längre,
utan talar om vem jag är.
Och jodå... När jag berättar det, vet han exakt vem jag är.
Sen står han och babblar i typ 20 minuter *S*

Jag råkar ut för sånt hela tiden,
och det är RIKTIGT jobbigt.
Många ggr, har jag löst det med att tala om för nya människor att
"Träffas vi ute och jag inte hälsar,
så är det inte som jag är otrevlig,
utan jag känner helt enkelt inte igen dig."

Tyvärr vet inte alla om det...
Barnens pappas sambo t.ex....
De har varit tillsammans i snart 7 år,
och jag har inte den relationen till henne, 
att jag har registrerat hennes ansikte.
Vilket har lett till att hon har gått förbi mig när jag har demat,
och eftersom jag inte har sett henne,
så har hon fått för sig att jag är rädd för henne
och inte vågar se henne i ögonen....

Lika tragiskt, som patetiskt att hon går hem
och säger en sån sak till min exman...
Och han sprider det vidare till sina kompisar...

Jaja.. Det var egentligen inte ALLS mitt ex och hans *cencur*,
detta skulle handla om. Got a little sidetracked....

Poängen var att även om det visst kan leda till
lite lustiga situationer, som med Rickard,
så kan det leda till rätt jobbiga och otrevliga situationer också.

B bytte bort sin Nash igår.
Mot en typ denna:



En Cheva pickup.... Med Arizona-skyltar..

Fast i betydligt sämre skick.. .Motorn ligger på flaket t.ex....

Fast det var en kul upplevelse att se den...
Jag har ALDRIG sett en jänkebil,
som så enormt mycket påminner om USA.
Eller filmer därifrån, rättare sagt.

Man kan riktigt se för sin inre syn, hur den kommer farandes,
längs en lååång grusväg, på väg till en gård...
Dammet ryker, och på flaket finns 2 grisar, 4 smutsiga ungar och en oljetunna.

Yiiiihaaaaa!!!

Den som uppfann samarinen, är värd sin vikt i guld.
t0tta gjorde en genomkorkad sak innan.
Tog medicin, tillsammans med väldigt lite vatten.

Det fräter om man gör så..
Och det gör ONT.

När jag kom på det, så drack jag..
Det hjälpte inte..
Sen åt vi middag.... Hjälpte inte heller...
Nu åt jag lite chokladpudding..
Hjälpte inte...
Det började dessutom göra ORDENTLIGT ont...

Tog ett glas samarin...
*pssssttttt* Ahhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!

Hur är det man säger?
Är huvudet dumt, får kroppen lida.

Känsliga och äckelmagade, rekomenderas att hoppa över detta inlägg.

Mitt finger har konverterat till alienhood.
Jag tog av omslaget nu och kikade.
Kunde ju inte låta bli att pilla...
Hela fingret är ju helt uttorkat av alsollösningen.
Så kände jag att nageln liksom satt fast i skinnet,
mer än det ska, så jag pillade lite där,
och ut kommer, en droppe grönt var.

(foto kommer INTE)

Kan tänka mig att det är det levrade blodet
under nageln, i kombination med var,
som har åstadkommit färgen.
Hade det varit flouroserande, hade det varit riktigt häftigt.

Hmm... Min pojkväm har fjärillar inomhus.

I vilket fall, är det jäkligt skönt att det inte gör ont längre,
förutom om jag råkar stöta till med fingret nånstans.
Alsolen och antibiotikan, gör nytta.
Även om fingret fortfarande är mer än dubbelt så tjockt
mot vad det ska vara.

Men bättring pågår, som sagt =)

Alltså... Jag kan inte låta bli att undra.
Jag kan inte fråga personerna det angår,
för det är liksom deras ensak.
Samtidigt, har de båda själv satt sig i bloggens
hårda strålkastarljus och får därför finna sig
i att bli granskade som de kändisar, de har hunnit bli,
på de här månaderna.

Sedan i höstas nångång, har jag följt två underbara människor.
Hanna och Joel . De var ett svenskt par,
som bodde ett år i Australien, för att plugga.
Joel pluggade svensk massage och 
Hanna pluggade grafisk design (blev det rätt?).

Dessa två människor på strax över 20 år,
har för mig och många andra, varit det perfekta paret.
Joel har ilat iväg och köpt Toblerone till Hanna,
när hon har råkat bränna sin chokladfundue
och har varit ledsen över det.
Om Joel har vunnit pengar, har de ätit lyxig mat.
Till nyår, lagade Hanna en MASSA mat,
som hon packade ner tillsammans med jordgubbar och champagne,
för att avnjutas under en piknik under raketernas ljus.
De har varit på pridefestival och andra jippon.
De har firat varenda en av sina 42 månader tillsammans.

De har varit på utflykter, resor, lyssnat på skumma
rumsgrannars underliga smiskvanor.
De har bytt boende, fotograferat skumma djur och döda mygg,
varit på vandring, filmat, fotat och bara gjort allt möjligt kul.

När deras år i Australien nästan var slut,
åkte Hanna en vecka tidigare, för att tillbringa två veckor
i Thailand med sin syster, som hon inte hade sett på ett helt år.

Joel åkte hem och efter en vecka hemma,
skulle han återförenas med sin Hanna.

Återföreningen sker och Hanna kommer hem med presenter till Joel.
Alla 400 regelbundna läsare är saliga av lycka
över återföreningen och alla väntar bara på de stora nyheterna.
Var ska de bo? När ska de gifta sig? När kommer första barnet?

Sen får vi bara läsa. "Vi har gjort slut"

Ursäkta min franska, men VA FAN???
Hur? När? VARFÖR???

Jag har tagit mig igenom chocken,
och har slutat både sura och sörja,
men funderingarna finns kvar.

Hur går tankegångarna... ?
Och hur gick samtalet till?

Hanna och Joel kastar sig i varandras armar.
Båda har fjädrar under fötterna och skiner som två
små solar. De pussas och gullar och Hanna plockar upp presenter.
När de lugnat ner sig, äter de lite kvällsmat,
och rätt som det är, säger en av dem:

"Hmm.. Du.. Ska vi inte ta och skita i det här nu?"
Och den andre svarar..
"Hmm.. Jo, du har nog rätt.. Vi blir kompisar istället."

Jamen, är det så konstigt om 400 läsare får hjärnsläpp,
utbrott och migrän?

Något behöver lagas i denna grymma världen.

Blev just påmind om att det är midsommarafton.
Inte så att jag inte visste det sen innan,
men plötsligt slog det mig att affärerna stänger tidigare.
Shit! Mat!!! Middag!!

Stack ner till affären och mycket riktigt.
Midsommarafton 09.00 - 15.00.
Juhupp...
Då var det att välja mellan chokladpudding,
eller riskakor med prickig korv och yoghurt.

Och hör och häpna (mamma, sitter du ner?)
Jag valde riskakor och yoghurt.

Chokladpudding är gott, men INTE till middag.
Hur jag gör till efterätt, får vi se =)

Satt och kollade i en av dassböckerna.
Eftersom jag absolut inte kan komma på något kul att skriva,
lämnar jag bara en urdålig ordvits,
som fick mig att rågarva.

Har råkat se på TV, några ggr nu
att "Sova"-butikerna lovar pengarna
tillbaka på det man köper nu,
om det regnar på midsommarafton.

Risken att det regnar på midsommarafton,
är ju rätt stor, så NÅGOT fuffens
måste där vara.

Man hinner ju inte läsa den lilla,
pytte-texten, under reklamen,
så jag var bara tvungen att gå in på deras hemsida
och kolla och TADA!!!

Såhär står det:

"Det enda kravet är att du handlar för minst 5.000 kronor.
Med regn avses mer än 5 mm regn mellan kl 12.00-15.00
Midsommarafton den 20/6 2008 på SMHI:s mätstation, Jägersro, Malmö."

*ASG*

Suckers.

Fick ett kedjebrev i min mail idag.
Rubriken löd:
"Får ej kastas innan du läst det!"
Man kan ju gissa att det är kedjebrev,
men eftersom det var från en mycket nära väninna,
så var jag ju tvungen att kolla det först.

Det började med ett par historer..
Den första om en tjej som hade struntat i att skicka det vidare.
Hon dog i en bilolycka.
Den andra om en tjej som inte hade så många mailvänner,
att hon KUNDE skicka det till hur många det nu ska vara.

Efter det slutade jag läsa.
Och nu sitter jag och undrar...

Om de här två tjejerna, nu har dött i bilolyckor.
HUR vet då författaren att de INTE har skickat det vidare.

Min andra fråga...

Om mailet nu INLEDER med att tala om att de två har dött...
VAD var originalbrevet???

Typ:

"Hej!

Nu kommer du inte skicka vidare detta till dina vänner,
så därför inleder jag med att tala om att detta kommer bli ett kedjebrev,
och du kommer dö i en bilolycka, för att du inte skickar det vidare.
För att du inte ska känna dig ensam, så kommer jag även skicka det till Emma,
som inte HELLER kommer skicka det vidare, så hon kommer också dö i en bilolycka.
Ha det gott, dina sista timmar i livet =)

Kram Anton"

Snyggt.. Med såna vänner.. Vem FAN behöver ovänner???

Sen dyker det upp ytterligare en fråga.
Min väninna borde veta vid det här laget att jag ALDRIG skickar vidare.
Innebär det då, att hon har skickat det för att hon vill att jag ska dö?
Eller för att OM det nu skulle stämma, så är det bättre att jag dör,
än att hon gör det? Nice.

Och ytterligare en fråga...
OM jag nu faktiskt SKULLE dö i en bilolycka imorgon.
Hur skulle min väninna må resten av livet då?
För det första, måste hon ju ha världens ångest,
för att hon ju faktiskt har tagit livet av mig,
och för det andra måste det ju bli ett smärre h-e,
att ALLTID känna sig tvungen att skicka vidare sån skit,
för då har man ju fått "bevisat" att man faktiskt DÖR om man låter bli.

Jeeezzzz....

#23.. Hur man rätar ut ett ben.

1. Sitt i soffan, tills knäet har fått nog.
2. Sitt lite extra länge, eftersom du VET att det gör sjukt ont att räta ut det.
3. Titta på benet vädjande, och be en inre bön om att det ska sluta göra ont.
4. Inse att böner är lönlöst.
5. Sträck det lite försiktigt, precis på gränsen till att du skriker rakt ut.
6. Gråt en skvätt och vrid ansiktet i plågor,
som om du just har kört in en hel citron i munnen.
7. Torka tårarna och håll benet stilla samtidigt som du mordhotar det, lite morrande.
8. Dra tillbaka benet och skriv ett korkat blogginlägg.
9. Börja om från början och hoppas det går den gången.

Så var det fredagskväll...
Jag sitter och steker mina iskalla fötter på en värmefläkt.
Min tuggleksak, har kört till jobbet.
Mitt godis är slut, sen några dagar tillbaka.
glassen åt jag upp tidigare idag, (inte B&J)
pengarna är slut och bilen jag kunde ha kört med
OM jag hade haft pengar, är avställd.

Jag har fortfarande feber och är bottensnuvig.

Med andra ord.. Det är synd om t0tta..

Men hon har ett äss i morgonrocksärmen *flinar*

Jag har glutenfritt mjöl, laktosfri mjölk och After Eight.
Resultat? Pannkakor med After Eight.
MUMS!!

B har dessutom läsk hemma och jag har ju internet...
Och som sagt, en värmefläkt att steka mig på.

Resultat?
Såååååå jäkla synd är det inte om t0tta, trots allt.

Lite lustigt..
När man tittar på "Mest aktiva"-listan...
Nu har nästan hälften, skrivit sitt namn med
S T O R A  B O K S T Ä V E R  O C H  M E L L A N R U M..
Det är snart så många som har gjort det,
att de med normala namn, kommer sticka ut ur mängden.

Enligt traditionell internet-hyfs, betyder det ju att man SKRIKER
eller verkligen POÄNGTERAR något när man använder versaler.

Att en viss B.L.O.G.G.A.R.E, skriker ut sitt man,
förstår jag.. Hon har inte bättrre vett helt enkelt.
Det är bara synd att de andra tar efter.

Och för den delen.. Ni LIGGER ju redan på listan..
Varför är ni då rädda för att inte synas??

Såg nu att jag för några inlägg sen,
har skrivit "hade jag rökat"..
Finns ju inte heller på svenska då...

Ska vara "hade jag rökt"...
Men jag har ändrat på ETT ställe..
Min skånska sida och stolthet, förbjuder mig att ändra på fler *S*

t0tta sitter just nu hemma och är lite filosofisk.
För några månader sen, skrev jag ju ett inlägg om,
ifall de som betyder mycket VET att de betyder så mycket som de gör.

Om man är i ett förhållande,
så är det ju rätt svårt att låta bli att hamna i de
tankebanorna.

Frågorna,
"Vet han egentligen hur sanslöst mycket, jag tycker om honom?" och
"Tycker han egentligen om mig, så mycket som jag tror att han gör?"
dyker ibland upp...

Jag har ingen som helst anledning att tvivla på något av det,
men det behöver ju inte betyda att det ÄR så,
utan kan ju precis lika gärna betyda att jag är sinnesrubbad *S*

Sannolikheten att jag skulle hitta en så snäll kille,
som inte bara passar mig jäkligt bra,
utan kanske framför allt, står ut med mig som jag är..
Utan att försöka ändra på mig, eller "uppfostra" mig..
Hur stor är den?

Tidigare erfarenheter, säger att den är mindre än minimal.
Så är man knäpp om man nånstans undrar om man är i en dröm,
och kommer vakna upp till en brutal verklighet?

Well.. Om han är sann och finns.. Bring it on..
Sambo, gifta sig.. what ever.. Inga problem.
Snarare tvärt om..

Hade jag fått bo på ett ställe där jag trivs, med en man jag trivs med,
så tror jag att allt annat hade varit mycket lättare.

Nånstans inbillar jag mig t.o.m att jag hade haft lättare att få ett jobb då...
För även om man inte tror på energier och att påverka universum och
annat mumbojumbo, så ÄR det ju faktiskt lättare att få och genomföra
saker när man har det positivt i övrigt och trivs.

Nä.. Nu får jag nog göra något annat,
innan jag snöar in så mycket i mina egna tankar,
att det krävs en lobotomi, för att ta sig ut igen.

Blå tomtar, rosa ävlor och en och annan pianotangent... (ingen aning)

Det är ju inte BARA negativt att ha insett att man bara tjänar 14 kr i timmen.
Det betyder ju faktiskt, att om jag går hem två timmar tidigare,
och de vill göra avdrag för ogiltig frånvaro,
så innebär det 28 kr mindre i plånboken...

Kan det vara värt det?? Hmmm....
Trött? På en skala 1-10.. Tja.. 8
Klarar jag mig på 28 kr mindre i plånboken? Hmm.. Spelar roll.. ?
Jag har inte så jag klarar mig ÄNDÅ, så WTF???
Arbetsmoral, på en skala... 1-10... Tja... -398 kanske?

Hade jag rökat, hade det inneburit lite mer än en halv ask cigg.
Jag rökar inte längre..

Se där, se där..
t0tta har förmågan att se något positivt i det mesta.

Jag kom in i syrummet idag..
Där satt en kvinna jag inte har träffat förr.
Jag är inte förtjust i främlingar...
Alltså var jag rätt skeptisk till henne också först.
Vi var 4 stycken i syrummet, men efter ett tag,
var det bara jag och den nya kvinnan kvar.

Vi började prata och det visade sig att hon var trevlig.
Det visade sig att hon är vegetarian...
Min raka motsats.. Kan man tycka..

Men oh no...
Vegetarian = specialkost.
Det äter ju jag med, så det är ju faktiskt en likhet.
Sen visade det sig att kvinnan har slutat röka.
Likhet #2
Hon är där av samma anledning som jag..
Arbetslös utan A-kassa.
Likhet #3
#4 Hon tittar ytterst sällan på TV.
#5 Hon har också frivilligt slutat med all form av alkohol.

Och det lustigaste av allt..
Likhet #6
VI HAR BOTT GRANNAR I 3 ÅR!!!
Hon bor mitt emot mig, i marklägenhet och jag har sett henne från min balkong,
säkert 100 ggr... Och hon har tidigare jobbat med datorn i sitt kök,
så hon har sett mig när jag rökte på balkongen lika många ggr.

Jag har klappat hennes hund och vi har väl utbytt ett hej och EN mening,
på dessa tre åren.. Vi har båda glasögon och ser dåligt på långt håll..
Likhet #7
Alltså fanns det inte en chans att i kunde känna igen varandra *skratt*

Och nu sitter vi en bra bit hemifrån och syr tvättsäckar, i samma rum.
Lite ironiskt.. Hon har bott där i 5 år.
Jag har bott där i snart 3 år.
Vi fick kontakt idag.
Om 3 veckor, flyttar hon 3 mil bort.

Säga vad man vill om livet, men lustiga svängar, tar det ibland.

Satt här och skulle svara på en kommentar...
Rätt som det var, blev min glödlampa röd....

Nej, nej, neeeeej.. *popp* Strömavbrott..
Tyyyssssstnad.....

Damn...

Ah!! Det är höst! Det stormar.. Nä... Gör det inte...
Ah!! Det åskar.. Nä.. Gör det inte...

Nänä, har placerat ut tändsticksaskar överallt,
så var jag än är i lägenheten, så har jag en inom räckhåll.
Beckmörkt i lägenheten, får tag i en tändsticka..
Pfft.. Ok, lite ljus.. Går ut i hallen och funderar på
varför jag har placerat ut tändstickor, men inte ljus...
Verkar ju inte speciellt bright...

Men.. Ingen skada skedd..
Jag har full koll på var mina 1500 värmeljus ligger.
Kommer ut i hallen, öppnad skåpsdörren, tar ett ljus.
Prrrrrrruuummmmppffftttt.. Allting går igång igen.
Lampor, TV, datorer, akvariepumpar.

Ett strömavbrott på ca 2 minuter.

Det får mig att undra..
Ingen storm...
Ingen åska...
Uppenbarligen ingen som grävt av en ledning..
VAD F*N HÄNDE???
Gick en propp eller?????