.

Efter mitt rätt långa "har-inget-att-säga"-inlägg, tidigare idag,
så bestämde jag mig för att lägga tillbaka mig i sängen,
och ligga och stirra på B tills han vaknade,
och sen knycka X-antal kramar...
Jag hann inte stirra alls, för han vaknade av att jag kom in i rummet.

Han var pratsjuk och gav mig ett antal skrattattacker.
Dels för att min mamma sa, när hon hörde att han var norrlänning,
att norrlänningar är kända för att vara tystlåtna.
Må så vara.. Men MIN norrlänning är f*n inte tystlåten i.a.f *skratt*

Och dels för att i stort sett var nytt ämne han tog upp,
var saker som jag precis innan tagit upp i mitt inlägg.

Eftersom jag gick direkt från datorn, in till en sovande B,
så VET jag ju att han inte hade läst vad jag skrivit.

Jag vet ju av erfarenhet att man inte ska hoppa över ån,
och bita i citroner, förrän kärringen har skrikit
och hästens tänder är synade (???????)
men jag kan säga en sak...
OM han verkligen passar mig, så bra som han verkar göra, än så länge,
så kan jag säga att jag har hittat, den där som var menad för mig.

Menmen.. Den som lever får se..
Jag tar varken ut något i förskott, eller målar Fan på väggen.

B och T var ute i garaget och skruvade bilar i eftermiddag.
Då passade jag på att köra och handla.
Det blev lite tight med tiden,
eftersom jag inte hittade vad jag skulle ha.
Så när jag kom tillbaka, så var det in med kassarna,
ut i garaget och hämta hunden,
börja göra middag, och därimellan packa in varorna.
Korv Stroganoff med ris. Det blev t.o.m fullt ätbart.

Det är en annan sak som är annorlunda med B.
Han är den första som jag inte är alls nervös för att laga mat till.
Ja, förutom mina barn naturligtvis.

I alla andra förhållanden, har jag varit nervös
för att maten inte ska bli god nog..
För att bjuda på misslyckad mat, hade varit sjukt pinsamt.
Med B, faller det sig bara naturligt.
Jag är inte det minsta nervös...
Och maten blir fullt ätbar, varenda gång.

Kan låta som bagateller, men det ÄR det faktiskt inte.
Att få lov att tycka om någon som får en att känna att man
både duger och kanske t.o.m är duktig ibland,
är något man definitivt inte är bortskämd med.

Att slippa rädslan för att göra bort sig.
Bara kunna vara den man är.
Helt underbart.

t0tta traggar *smiska*