.

När jag var liten, var vi ofta hos min farmor.
Min faster bodde hemma då och hon hade en
liiiiten, pyttepojke, som ju var min kusin.

Min farmor dog när jag var 4 år gammal.
Då var pyttekusinen 1 år. Sen träffade jag honom inte mer.

När jag var 15 år, flyttade vi ner till Ystad.
Där gick jag nian.
När jag har börjat gymnasiet,
fick jag reda på att min pyttekusin,
hade börjat sjuan på min gamla skola.

Var ju klart tvungen att ta en håltimme och hälsa på honom..
Min lille, pyttekusin, var lång som ett ösregn.
Redan då, var han mer än huvudet längre än mig.

Hälsade på honom ett par ggr och
sen har jag varken träffat honom, eller haft kontakt med honom, alls.

Fick ett ryck och sökte på mitt flicknamn på Stayfriends igår.
Och gissa vad.. Min "lille" kusin dök upp.
Fullskaligt tatuerad, sambo, 4 hundar och 47 i skonummer.
(Ja, jag har frågat, han HAR 47 *S*)
Inga barn, har han och ska tydligen inte ha några heller.

Gissa om jag kommer tortera honom med frågor...
Han har ju för fasiken 16 år att redovisa, sen sist vi pratade *S*

Så där klarade vi av "Dagens tycka om"