.

Igår kväll, när B skulle köra hem från jobbet,
så efter ca en mil, passerade han ett par
stillastående bilar, med varningsblinkers.
Vid en närmare titt, visade det sig vara en
arbetskamrat till B, som hade kört på ett djur...
Med motorcykel... I rätt hög fart... Och voltat...
B fick klart stopp på bilen, och hjälpte till
så gott han kunde. Personen var helt borta först,
låg i framstupa sidoläge och bara rosslade,
när han andades.

När han vaknade till medvetande,
skulle han resa sig upp, tyckte han.
Det visste ju de andra att han inte skulle,
så de försökte hålla emot....
Försökt hålla emot en väldigt förvirrad,
halvt chockad/panikslagen människa nångång?

Det går inte.. De blir starka som djur.
Han for upp, och hade fortfarande hjälmen på sig.
Visiret, skar B över kinden, så han hade en blodrand
där, när han kom hem.

Sen kom ambulansen.
En av personalen gick bort och tittade på
cykeln. Kunde bara konstatera
"hög fart, fram med krage och ryggbräda"

Någon pratade med polisen, som inte kom ut,
så ambulansen, körde iväg med den skadade
och B och hans samåkare, fick lasta MC:n i bilen
och köra hem den till samåkaren. Tur B körde med
den 7-sitsiga Jumpyn, så MC:n fick plats.

B var rätt skakig när han kom hem,
och det föstår jag.. Förutom en massa känslor,
som väller upp inom en, så får man ju en
adrenalin-kick, som inte är av denna världen.
Det tar ett tag att varva ner efteråt.

När han hade kommit hem, slog han upp det på nätet.
Visst fanns det med... NÄSTAN...
"Mopedolycka" stod det...
Smått klantigt, kan ju jag tycka...

B ringde nu i.a.f...
Han hade pratat med killen.
Han har lite huvudvärk och en spricka i tummen.
Han hade inte kört så fort, enligt honom själv,
och det var väl därför, skadorna inte blev värre.
Och som B sa nu...
Det var ju en jäkla tur att det inte var sommar,
för då kör de i jeans...
Fy f*n vilka skador, det hade blivit då.